Föreslå handlingsplan i din kommun!

Särskilt begåvade barn faller ofta mellan stolarna i dagens skola. Det räcker inte att bara satsa mer resurser och öka personaltätheten. Istället skulle det behövas ett kontinuerligt arbete med att höja kompetensen och utveckla hur skolan organiserar sig och arbetar. Detta arbete behöver göras systematiskt och utvärderas regelbundet. Det bästa vore förstås om alla landets kommuner hade en handlingsplan – kommunernas egen organisation SKL (Sveriges kommuner Och Landsting) har redan tagit fram en grund, som det går att använda sig av.

Vill du att din kommun ska införa en handlingsplan så är förstås första steget att Handlingsplanringa eller mejla kommunen och kolla upp om det redan finns en. Om så är fallet kan du istället kolla upp så att den verkligen används av de berörda och att den regelbundet utvärderas och revideras. Det kan förstås också vara så att det beslutats om en handlingsplan men att den inte har blivit verklighet än. Även där är det bra att följa upp som invånare och ge en liten puff om det skulle behövas.

Om handlingsplan varken finns eller finns beslutad så kan du lämna ett medborgarförslag. Det går att lämna i de flesta kommuner, åtminstone den du är skriven i. Det går också att kontakta de lokala kommunpolitikerna, speciellt de som sysslar med skolfrågor, och be att de själva lämnar en motion. Hjälp gärna oss i riksförbundet att hålla rätt på vilka kommuner (de är många!) som har fått medborgarförslag och hur beslutsgången går (använd adressen handlingsplan[at]rfsb.se).

Här nedanför följer en skrivelse som du kan använda dig av (skriv gärna om den efter eget tycke och smak):

Medborgarförslag om handlingsplan för identifikation av och stöd för särskilt begåvade elever

Det skrevs 2010 in i skollagen att ”Elever som lätt når de kunskapskrav som minst ska uppnås ska ges ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling”. Samma år publicerade professor Roland S Persson en stor undersökning där 287 särskilt begåvade svenskar deltog, varav 92% upplevt att de inte fått stöd och förståelse från sin omgivning under sin skoltid.

Skolverket släppte 2015 ett omfattande stödmaterial om särskilt begåvade elever (ca 5% av populationen, dvs ca en i varje skolklass), men det råder tyvärr fortfarande stor okunskap om särskild begåvning i stora delar av skolvärlden, enligt återkommande vittnesmål i de föräldranätverk som finns.

Skolinspektionen larmade 2016 om att ”På en del skolor tycker runt två tredjedelar av eleverna att de får för lite utmaningar” (en tredjedel i genomsnitt över landet), baserat på en enkät med svar från 42 000 niondeklassare. Samma rapport visar att en tredjedel av pedagogerna i grundskolan tycker att det är viktigt att eleverna får vänta in varandra så att alla kan gå framåt tillsammans (även här två tredjedelar på vissa skolor, framgår av Skolverkets SIRIS-enkäter). Problemet är så allvarligt att bristande utmaningar listades överst på Skolinspektionens lista över utvecklingsbehov i deras efterföljande årsrapport och i rubriken till generaldirektörens krönika om årsrapporten.

Hårdast drabbade blir förstås de särskilt begåvade eleverna, som får ännu mindre andel utmaningar och dessutom är mer beroende av utmaningar för sitt välbefinnande. Att år efter år vänta in andra elever tar inte bara ifrån dem möjligheten att utveckla studieteknik och frustrationstolerans, för det som tänjer deras kapacitet, utan leder ofta till utåtagerande eller inåtvändhet. Det hör inte till ovanligheten att barnen blir hemmasittare och många presterar t.o.m. under snittet i skolan. Det framförs ibland argument på temat att särskilt begåvade barn måste hållas tillbaka av rättviseskäl och för att andra barn inte ska bli av med ett användbart draglok och kanske även en gratis hjälplärare i klassen, men de kan lika gärna bli ett stökigt störmoment om de inte ges samma rätt som andra elever att få den undervisning som de har behov av.

För en del särskilt begåvade elever ”krävs ofta en större organisatorisk flexibilitet än vad en lärare kan hantera inom klassen”, enligt Skolverkets stödmaterial, så ansvaret kan inte lämpas över på den enskilda läraren. Det ska inte heller glömmas bort att särskilt begåvade bland nyanlända och socioekonomiskt utsatta elever är i extra stort behov av systematiserat arbete då de idag upptäcks ännu mer sällan än andra särskilt begåvade och därmed inte får den hjälp de behöver.

Av föräldranätverken framgår att det i många fall inte ens räcker till med de spetsutbildningar som finns och dessutom behövs stora anpassningar redan i lägre årskurser. Det berättas även om hur tandlöst dagens sanktionssystem är i praktiken, så det går tyvärr inte att luta sig tillbaka och tro att allt redan är löst i och med det regelverk som är på plats, ansvar som är utdelat och information som finns tillgänglig för den aktive. Med utgångspunkt i en handlingsplan behöver inte minst kunskap spridas och attityder lyftas till ytan och arbetas med.

Med bakgrund av vad jag skrivit ovan vill jag härmed inkomma med ett medborgarförslag att kommunen, med utgångspunkt i SKLs ”Handlingsplan särskilt begåvade barn och elever 2016”, utvecklar och implementerar en handlingsplan för hur särskilt begåvade elever i kommunen ska identifieras och få sina behov uppfyllda. SPSM kan kontaktas som stöd i arbetet.

Länkar för mer information om särskild begåvning:

SKLs Handlingsplan särskilt begåvade barn och elever 2016
 
Skolverkets stödmaterial
 
Särbegåvningsportalen (länkar till svenska hemsidor om särskild begåvning)