Särskild begåvning innebär att en individ har en ovanligt hög förmåga inom ett eller flera områden, till exempel logiskt tänkande, språk, matematik, kreativitet eller konstnärligt uttryck. Det handlar inte bara om att vara ”duktig i skolan”, utan om att tänka och förstå världen på ett sätt som ofta skiljer sig från det normtypiska.
Hög potential behöver rätt förutsättningar
Särskild begåvning innebär en ovanligt hög förmåga att lära sig, förstå och bearbeta information. Det handlar inte bara om att kunna mycket eller prestera väl i skolan, utan om ett sätt att tänka och lära som skiljer sig från majoriteten. Internationellt används ofta begreppet giftedness, medan den svenska skoldebatten främst använder begreppen särskild begåvning eller särbegåvning.
En särskilt begåvad person kan snabbt tillägna sig ny kunskap, se komplexa samband och resonera på en abstrakt nivå redan i unga år. Förmågan kan visa sig inom ett eller flera områden, exempelvis matematik, språk, naturvetenskap, teknik, kreativt skapande eller musik. Gemensamt är att individen ofta behöver större intellektuella utmaningar än vad omgivningen förväntar sig.
Särskild begåvning är ingen diagnos
Särskild begåvning är inte en diagnos och innebär inte att något är fel. Det beskriver en ovanligt hög kognitiv förmåga och är en naturlig del av den variation som finns mellan människor. Samtidigt innebär hög begåvning inte automatiskt att vardagen blir enklare. Tvärtom kan den skapa utmaningar om individens behov inte uppmärksammas eller förstås.
Många särskilt begåvade upplever att de tänker annorlunda än sin omgivning. De kan ha ett starkt behov av logik, rättvisa och fördjupning, samtidigt som de snabbt blir understimulerade av repetitiva uppgifter eller undervisning som går i ett tempo långt under deras egen inlärningsförmåga.
Hur vanligt är särskild begåvning?
Det finns ingen internationellt enhetlig definition, men många forskare uppskattar att mellan två och fem procent av befolkningen kan betraktas som särskilt begåvade. I en genomsnittlig svensk skolklass innebär det ofta att minst en elev har ett betydligt större behov av stimulans och anpassning än undervisningen normalt erbjuder.
Trots detta är kunskapen om särskild begåvning fortfarande begränsad inom många delar av utbildningssystemet. Konsekvensen blir att många elever aldrig identifieras eller får det stöd och den stimulans som skollagen ger dem rätt till.
Hur kan särskild begåvning ta sig uttryck?
Särskild begåvning ser olika ut hos olika individer och påverkas både av personlighet och miljö. Några vanliga kännetecken är att personen:
- lär sig nya moment mycket snabbt,
- har ett stort ordförråd och använder ett avancerat språk,
- ställer djupa eller ovanliga frågor,
- ser samband och mönster som andra missar,
- visar stor kreativitet i problemlösning,
- har ett starkt driv att förstå hur saker fungerar,
- fördjupar sig intensivt inom sina intresseområden,
- ifrågasätter regler som saknar logik,
- har ett starkt rättvisepatos.
Ingen särskilt begåvad person uppvisar alla dessa egenskaper, och många utvecklar strategier för att dölja sin förmåga för att passa in socialt.
Höga prestationer och särskild begåvning är inte samma sak
Det är lätt att tro att särskilt begåvade elever alltid får högsta betyg, men så ser verkligheten inte ut. Vissa når mycket goda resultat med liten ansträngning, medan andra tappar motivationen när undervisningen inte erbjuder tillräckliga utmaningar. En del lär sig att anpassa sig till klassens tempo och utvecklar aldrig sina verkliga förmågor. Andra underpresterar under lång tid eller får utmaningar med psykisk ohälsa innan någon förstår vad som ligger bakom.
Skolresultat är därför inte ett säkert mått på en elevs potential. För att upptäcka särskild begåvning behöver skolan se till hur eleven lär sig, resonerar och utvecklas – inte enbart till betyg eller provresultat.
Skolans ansvar
Skollagen slår fast att alla elever ska ges ledning och stimulans för att utvecklas så långt som möjligt utifrån sina egna förutsättningar. Detta gäller även elever som redan når eller överträffar kunskapskraven. För särskilt begåvade elever kan det innebära behov av fördjupning, acceleration, undervisning på högre nivå eller andra former av anpassningar. Målet är inte att ge fler uppgifter, utan att ge rätt typ av utmaningar så att eleven fortsätter utvecklas.
När dessa behov inte tillgodoses ökar risken för understimulans, bristande motivation, skolfrånvaro och psykisk ohälsa. Många elever beskriver att de successivt tappar lusten att lära när de tvingas vänta på resten av gruppen eller repetera sådant de redan behärskar.
Dubbelt särskilda (2E)
En del särskilt begåvade har samtidigt en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, exempelvis autism eller ADHD. Internationellt används begreppet Twice Exceptional (2E) för att beskriva denna kombination.
Hos dessa individer kan begåvningen kompensera för funktionsnedsättningen, samtidigt som funktionsnedsättningen kan göra att begåvningen inte upptäcks. Det innebär att både styrkor och svårigheter riskerar att förbises. För att ge rätt stöd krävs därför kunskap om hur olika förutsättningar kan samspela.
Vad behöver särskilt begåvade elever?
Forskning och erfarenhet visar att särskilt begåvade elever utvecklas bäst när undervisningen utgår från deras faktiska kunskapsnivå och inlärningsförmåga. Det kan innebära snabbare progression, större möjlighet till fördjupning, ämnesacceleration eller kontakt med andra elever som delar deras intressen och sätt att tänka.
Lika viktigt är att möta eleven med förståelse. Att känna sig sedd, förstådd och intellektuellt utmanad har stor betydelse både för lärandet och för den psykiska hälsan.
Vanliga missuppfattningar
Det finns många föreställningar om särskild begåvning som inte stämmer. En vanlig uppfattning är att särskilt begåvade alltid klarar sig själva. I verkligheten behöver även hög potential rätt förutsättningar för att utvecklas.
En annan myt är att särskild begåvning innebär att man är bra på allt. Begåvningen kan vara mycket ojämnt fördelad och kombineras med svårigheter inom andra områden.
Det förekommer också en uppfattning att anpassningar för särskilt begåvade skulle vara ett uttryck för elitism. Skollagens uppdrag handlar dock om likvärdig utbildning. Alla elever har rätt att utvecklas utifrån sina egna förutsättningar, oavsett om de behöver extra stöd eller större utmaningar.
Därför arbetar RFSB med frågan
Riksförbundet för särskild begåvning arbetar för att barn, unga och vuxna med särskild begåvning ska få sina rättigheter tillgodosedda och ges möjlighet att utvecklas fullt ut.
Vi verkar för att stärka kunskapen om särskild begåvning i hela samhället, att säkerställa att elever får den stimulans de har rätt till och att beslutsfattare tar större ansvar för en likvärdig utbildning. När särskild begåvning upptäcks tidigt och möts med rätt kompetens gynnas inte bara individen utan också samhället i stort.
Artiklar om särskild begåvning
Vidare läsning
- Skolverket – Att arbeta med särskilt begåvade elever https://www.skolverket.se
- Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) – Kan ge stöd vid 2E, dvs kombination med t.ex. NPF https://www.spsm.se
- Mensa Sverige – Information om särskild begåvning och hög intelligens hos barn https://mensa.se
- Särbegåvning.se – Samlar länkar till webbplatser med fakta om särskild begåvning särbegåvning.se
- Fil.dr. Linda Silverman, Gifted Development Center – Characteristics of Gifted Learners https://www.gifteddevelopment.com
- SENG (Supporting Emotional Needs of the Gifted) – Resurser om socialt och emotionellt stöd för begåvade barn https://www.sengifted.org
- Nyzeeländska utbildningsdepartementet – Driver en webbplats med riktlinjer och verktyg för skolorna att undervisa de begåvade eleverna.
- Brainchild – Se föreläsningar från konferensen Brainchild om särskild begåvning i skolan.
